Kategoriarkiv: Uncategorized

HTC Vive Cosmos – test av VR-headset

HTC Vive Cosmos

Vi har ett nytt VR-heaset i LTU XR Lab, HTC Vive Cosmos. Detta är ett VR-headset som kräver dator men har så kallad inside-out tracking, dvs., man behöver inte små sändare som skickar ut ljus som headset hittar sin position mot utan istället så ”ser” headsetet omgivningen och från det räknar ut vad det är.

Det var lite strulig installation och jag fick starta om installationsprocessen ett par gånger innan datorn hittade headset. Några ombootningar av Windows senare så var jag igång.

Priset för Cosmos är 9490:- jämfört med Vive Pro som kostar som billigast 10490:- (men då få man med basstationer som går att använda till annat också).

Efter att ha provat lite olika applikationer och spelat i ca 2h så är här mina initiala slutsatser. HTC har gjort om hela setupen rejält mot Vive Pro och den är mycket mer inbjudande och mer trevlig att komma igång med. Som en del av setupen så använder de kamerorna på headset för att man ska kunna se igenom headsetet utan att ta av det. Detta fungerade ovanligt bra och går även att nyttja när man använder headset för att snabbt se sig omkring i rummet. T.ex. om någon tittar på en eller inte.

Man börjar i en VR-värld där det är en blandning av spelmiljö och tutorial. Härifrån kan man också hoppa till själva butiken och biblioteket med spel man laddat ned. När vi nu köpte Vive Cosmos så ingår även 1 år medlemskap i HTC Vives prenumerationstjänt Infinity där man får spela en massa spel gratis (värde ca 1200:-/år).

Hur fungerade då trackingen? Nja, jag läste på nätet att vissa hade jätteproblem med att den inte kunde tracka för det var för mörkt även om de tänt alla lampor de kunde. Jag fick i alla fall direkt istället felet att Cosmos tyckte det var för ljust i rummet (soligt ute idag) så jag fick dra ner persiennerna. Då tyckte den såklart att det var för mörkt så då fick jag sätta på lamporna… för ljust… släckte lamporna och då var den tydligen nöjd för stunden. Dock upptäckte jag efter några minuter att den även klagade på skärmen till datorn som stod på (en 27″ 4K inställd på ganska mycket ljus). Till slut slutade den gnälla men man var tvungen att starta om SteamVR (kontrollmjukvaran) fler gånger. Trackingen fungerade bra till ca 95% men ibland hoppade det omkring lite, det gör det dock i VivePro med ljusstationer också.

Till headsetet så har de även släppt en ny typ av handkontrollers. Dessa ser helt annorlunda ut mot de tidigare numer klassiska kontrollrarna och jag gillade dem starkt. Mycket mer av en tydlig pistolkänsla vilket är bra när man ska kontrollera saker i VR. De har också numer två joysticks istället för de tidigare plattorna där man skulle styra med tummarna genom att swipa. Känns mer naturligt med joysticks.

Hur kändes då skärmarna? Dessa har fått sig ett lyft med en mycket liten pixelökning mot Vive Pro men nu är det (1700 linjer mot 1600 på Vive Pro) men den stora skillnaden är att de lämnat AMOLED och nu har LCD-paneler istället. Detta gör att bilden känns mycket klarare än i Vive Pro. I övrigt så är det samma specifikationer (110 grader synfält och 90Hz skärmar). Jag är väldigt känslig för åksjuka i dessa VR-headsets och jag har inte riktigt bestämt mig ännu om det är någon skillnad i den aspekten mellan Vive Pro och Cosmos.

Slutsatsen är att Cosmos är ett bra headset och en jättefördel är att man slipper kalibrera ljusbasstationerna om och om igen så fort någon rör dem (vilket händer oftare än man kan tro). Jag gillade Cosmos och slet mig från det bara för att skriva denna recension. Ser ingen anledning att köpa Vive Pro om man bortser från ljusproblemen. Ska bli intressant och se hur det uppför sig i en offentlig miljö där man inte kan kontrollera ljuset på samma sätt som i ett kontorsrum eller hemma. Jag får återkomma om det.

Gästintervju i Norrlandsbarometern 3/2018

Jag är med i senaste numret av Norrlandsbarometern 3/2018 med en intervju om framtiden. 

”Den här branschen är superhet!”

Intelligenta bilar och teknik som råder bot på den stora lärarbristen i skolan.

Norrlandsfonden låter Luleåprofessorn Peter Parnes spana in i en framtiden som är närmare än vad vi tror.

Allt är uppkopplat på nätet idag. Och på fler sätt än vi tror, börjar Peter Parnes.

Han är professorn inom Distribuerade datorsystem vid Luleå tekniska universitet som brinner för ny teknik och för hur denna kan underlätta och göra vår vardag bättre. Inte minst i skolan.

Han är också grundare av och kreativ motor i Luleå Makerspace – och startade även Marratech, företaget som skapade en av världens första säkra IP-baserade videokonferenssystem och vars teknik sedan såldes till Google. Där Peter förövrigt arbetade som utvecklingschef i Sverige fram till 2009.

Om du får göra en framtidsspaning med fokus på digitalisering och IoT – vad ser du då?

– Oj, jag ser hur mycket som helst. Redan nu finns en hel del spännande företag och projekt. Och vinsterna av det här är många. Till exempel finns drönare som planterar träd och effektiviserar skogsskötseln. Jag tänker också på luftdata.se där människor själva kan bygga mätstationer som mäter luftföroreningar. Där man kan se hur mycket utsläpp det är i ett området och sedan bidra till ett bättre samhälle. Det är spännande, säger Peter Parnes och fortsätter:

– Servicemässigt finns hur mycket intressant som helst. Fjärrstyrda, smartare bilar! Det är inte en fråga OM utan NÄR de kommer. Eftersom största olycksfaktorn vid bilolyckor är människan, kommer det vara lättare att nå nollvisionen på det här sättet. Jag tror också att det här kommer göra att det växer fram bilpooler. Man kanske inte äger en egen bil. För att inte tala om intelligenta transporter, det vill säga leverans vid behov.

Vad ser du mest fram emot själv?

– Då det är lärandet jag brinner för, ser jag fram emot hur den moderna tekniken kan hjälpa oss att skapa lärsituationer som passar alla. Självklart kan tekniken också vara till hjälp i den extrema lärarbrist som råder.

Ser du faror eller fasor med en ökad digitalisering?

– Jag är teknikoptimist och ser inte själva tekniken som en fara. Visst finns det vissa problem, som de som hamnar utanför allt det här. Eller när man inte kan lita på en teknik som man är helt beroende av. Ta BankID som exempel. Om det slutade funka skulle Sverige stanna.

– Sedan finns det också en utmaning där algoritmerna tar beslut åt oss. I nya GDPR finns ju dock paragrafen som säger att vi har rätt att få en omprövning av en människa i de fall där felaktiga beslut tagits av en maskin.

Har du ögonen på något extra spännande företag i branschen, här i Norrland?

– Det finns massor! Luleågrundade Behaviosec. De tar fram säkerhetslösningar som identifierar användaren genom så kallad beteendemässig biometri. Med andra ord identifierar de personen genom hur den hanterar tangentbordet, musen, mobiltelefonen och appar.

– Sedan Gemometrics utvecklar tekniska hjälpmedel som sägs ska revolutionera ädelstensmarknadens sätt att validera ädelstenar. Och Emaintenance 365 som utvecklar en plattform som gör det möjligt att planera drift och underhåll av fordon och maskiner utifrån faktiska tillstånd.

Skulle du säga att riskkapitalet börjat intressera sig för området?

– Oh, ja! Det här är superhett! Det råder snarare brist på bra idéer än möjlighet att få stöd. Ett område där riskkapitalisterna inte är lika med på banan är dataspelsbranschen. Där finns stor utvecklingspotential. Men man förstår inte alltid idéerna, säger Peter Parnes och fortsätter:

– Som Fortnite, världens just nu största spel. De säljer inga spel utan prylar i själva spelet. Dessutom prylar som inte ger dig några fördelar när du spelar, utan bara är där för syns skull. I spelbranschen är det också ofta så att du lyckas väldigt, väldigt bra eller inte alls. Och det här skrämmer nog investerarna.

Hur nära tror du den här framtiden är?

– På ett sätt är vi redan där. I till exempel Kina där man bygger väldigt mycket, har man och kommer man att ha helt andra möjligheter att anpassa sig till ny teknik. I jämförelse med städer där man i så fall måste börja om, bygga om.

– Inom exempelvis offentliga förvaltningar ser vi mycket digitalisering. Både på grund av nytta – och krav. Vi kan inte fortsätta skapa tjänster och jobb som kräver människor i den utsträckning vi gör. De kommer helt enkelt inte att räcka till.

Pizza

Dagens surdegspizzor blev extra goda. 
Alla tre hade en bas på tomatsås kryddad med lök, vitlök, krossade tomater, spiskummin, rostad paprika, rökt flingsalt och svartpeppar. 
Pizza 1: jordnötter, färsk spenat, vattenkastanjer (skivade), rödlök (skivad), röd paprika och ost. 
Pizza 2: skivade färska champinjoner, färsk gul lök (skivad), avocadobitar, lite jordnötter och ost. 
Pizza 3: färsk tomat skivad, ananas (burk bitar), blast från färsk gul lök, ost och skivad kokt färsk potatis med skalet kvar. OBS potatisen ovanpå osten. 
Gräddade i varmluftsugn, 215 grader i 12 min.    
Till detta hade jag en vitkålssallad på färsk vitkål med en dressing bestående av Saltå Kvarn Mandarinolivolja, flingsalt, svartpeppar och lite vinäger. 
Ps. det var säkert någon mer ingrediens som jag glömt bort redan 🙂  

Stress i ekorrhjulet

Vaknade med ett ryck 815. Hade tydligen glömt sätta på väckarklockan. Stress och deadlines. Blääää. Nu tycker min kropp och knopp att jag borde vara ledig. 
Senaste månad(ernna) har det fullt i kalendern och varit lite utrymme för motion och fritid. Fick just frågan från en som jobbar i Abisko om jag kommer upp i jul och insåg då att jag inte lyckats komma dit sedan september. Jag skäms! Vad är det för meningen att jobba i ekorrhjulet om man inte hinner med det roliga?