Så många spännande projekt att dra i. Jag är extra stolt över att mitt förslag till mentorskapsprogram på SRT/LTU har nu äntligen dragit igång. Visst, mentorskapsprogram har funnits i många år men inte i denna form vad jag känner till. Målet är att studenterna ska få en närmare kontakt med en senior lärare som bryr sig så där lite extra om dem. Självklart tvingar vi inga lärare att göra detta utan det måste ske i en positiv anda för annars gör det mer skada än nytta antagligen.
Upplägget är att alla ettor på en utbildning delas in i grupper om 4-5 studenter och har en lärare som mentor under hela sitt första år. Det är upp till mentorn tillsammans med gruppen att organisera sig själva (träffas i grupp, enskilt, göra saker tillsammans…). Vi avsätter 20h arbetstid till respektive lärare för detta så det är inget som sker på fritiden.
Detta läsår kör vi ett test med alla på Högskoleingenjör (mindre grupp än CivIng) och sedan förhoppningsvis så skalar vi upp detta under 18/19.
Jag har träffat min grupp två gånger nu och det känns mycket positivt att få dela med sig av min erfarenhet i livet och att stötta studenterna i deras liv.
Vid sidan av detta har jag agerat officiellt och inofficiellt mentor till många studenter men detta är första gången vi kör ett större program som detta på SRT/LTU. Fick en ny adept bara förra veckan också som kom till mig och bad att få mig som mentor. Smickrande!
Idag togs mitt medborgarförslag om att Luleå Kommun ska ta fram en utvecklingsplan för Porsön upp i kommunfullmäktige. Beslutet blev att förslaget tas vidare och ska beredas i kommunstyrelsen och sedan tas upp för beslut i kommunfullmäktige igen. Formell ansvarig för ärendet är Yvonne Stålnacke.
Ett litet steg framåt.
Vidare, imorgon bitti ska den interna gruppen på LK diskutera frågan om en aktivitetsplats på Porsön ska komma till stånd.
Är det inte otroligt att man på bara några dagar i en lugn miljö så enkelt kan hitta sitt inre lugn och få fokus i livet? Det känns helt underbart efter 4 dagar i Abisko och jag ångrar verkligen att jag inte lyckades komma iväg tidigare i vinter.
Gällande ångra sig…. jag strävar verkligen efter att vara här och nu och som jag skrev igår så tror jag jag har hittat min nyckel (eller i alla fall en av dem) och det är att fråga sig själv vad meningen med livet är just nu i denna stund, till skillnad från att fråga sig vad med meningen med livet är i stort. Det är en fråga man kan applicera alltid. T.ex. när man vaknar mitt i natten och inte kan sova så kan man fråga sig själv vad meningen med att ligga där i sängen är just då, jo sova så man blir pigg dagen efter. Kanske låter enfaldigt och simpelt men det är det som verkar fungera på just mig just nu.
Vad har det med att ångra sig då? Jo, i frågan vad meningen med livet är just nu så är det mycket svårt att komma fram till att man ska ångra sig och älta gamla saker om och om igen, eller hur?
När jag hittar mitt inre lugn (jag brukar tappa bort det och hitta det igen lite av och till) så kommer med det även kreativiteten och saker faller på plats på ett helt annat sätt. Som t.ex. nu när jag sitter på flyget till Stockholm (och sedan vidare till Heathrow) så är energin på en lagom nivå och med det kommer idéerna och texterna flödar (både jobb och privat) och det känns som om jag får mer gjort på 1h på planet än vad jag kan få på en hel dag i ett tråkigt kontor.
Nu sitter jag på Arlanda utrikes och väntar på att strax få gå ombord till flyget till London därifrån jag sedan ska åka bil i en dryg timme till Oxford. Ska bli kul att få se denna stad med så otroligt gamla anor. Ska förresten bo på detta tjusiga hotell: The Macdonald Randolph Hotel in Oxford. Hoppas man får sig en riktigt brittisk frukost (ja mat är en viktig del av mitt liv :)).
Igår plockade jag jag fram cykeln för att mig en liten cykelrunda på kvällen. Mest för att prova på första nöjesrundan denna vår. Försökte få med mig sonen i cykelkärran men han var inte intresserad och istället blev jag underbart glad när dottern kom ut och sa att hon gärna cyklar med mig. Nu gör vi i och för sig ganska mycket tillsammans men jag trodde inte hon ville. Det gjorde mig i alla fall mycket glad att hon ville följa med och vi cyklade bort till början av nya cykelvägen till Bensyn, fikade lite kort och cyklade hem igen. Nästan 10km i trevligt lagom tempo på en lugn väg där vi kunde cykla bredvid varandra och skämta och prata om allt möjligt.
Tovah vill ha en liggcykel, syns det?
VI cyklade i lite lagom långsamt tempo på ca 16km/h med topp uppåt 25km/h. Varför stressa när man har trevligt?
Min dotter är så underbar. Hon har känt av att jag inte har varit på topp senaste tiden och hon har varit snäll och go! Tack!
Man ska ta vara på dessa små saker och jag tänkte försöka samla dessa tillfällen i en egen kategori “Good” här på bloggen så att när man känner sig lite nere så kan man gå tillbaka och få lite inspiration från de trevliga tillfällena!
En dag som du inte lär dig något nytt, är en förlorad dag!
