Nu är vi hemma från Abisko. Åhhh vilket otroligt energipiller det var, eller kanske tvärtom för jag är helt slut, men det positiva sortens slut. Jag hittade efter ca 36h till “mitt lugn” där jag kana bara vara. Skönt! Kommer mer skriverier senare….

Ps. Vad meningen med livet är inte den viktiga frågan utan istället vad är meningen med stunden just nu!

Sitter och lyssnar på “Smartare än en 5e klassare”, planerar fjällturer (tack geodata.se) samt känner stressen komma inför en fullspäckad 3-dagars arbetsvecka inklusive middag ute på måndag innan vi drar till Abisko i 4 dagar följt av 3 dagar till Oxford för att hälsa på hos JANET. Till och med lite dubbelbokad imorgon och tisdag. Suck, hur blev det så?

Tänkte skriva lite mer här om hur helgen varit men inspirationen finns inte riktigt här. Det stressen inför veckan som blockerar. I fredags och lördags kände jag mig mycket mer öppen i sinnet. Jag måste hitta ett annat upplägg i livet. jag tycker om att skapa saker och inte fastna i processer bara för processernas skull för det enda det leder till är att det blir timmar som prickas av och inget riktigt skapas.

Skulle behöva lite bra boktips på böcker som får hjärnan att tänka “här och nu”. Någon som har några förslag? En av mina favoriter är The Peaceful Warrior. Filmen är bra men boken är mycket bättre.

Update: Mer info på svenska.

The Wisdom of Flying Geese

In the Spring, when you see geese heading North for the Summer or South in the Fall, flying along in “V” formation, you might be interested in knowing what scientists have discovered about why they fly that way. It has been learned that as each bird flaps its wings, it creates an uplift for the bird immediately following.

By flying in “V ” formation, the whole flock adds at least 71% greater flying range than if each bird flew on its own.

Basic Truth #1– People who share a common direction and sense of community can get where they are going quicker and easier because they are traveling on the thrust of one another.

Whenever a goose falls out of formation, it suddenly feels the drag and resistance of trying to go it alone and quickly gets back into formation to take advantage of the lifting power of the bird immediately in front.

Basic Truth #2- If we have as much sense as a goose, we will stay in formation with those who are heading in the same direction as we are.

When the lead goose gets tired, he rotates back in the wing and another goose flies point.

Basic Truth #3– It pays to take turns doing hard jobs, with people or with flying geese.

These geese honk from behind to encourage those up front to keep up their speed.

Basic Truth #4– We need to be careful what we say when we honk from behind.

Finally, when a goose gets sick, or is wounded by gunshot, and falls out, two geese fall out of formation and follow him down to help and protect him. They stay with him until he is either able to fly or until he is dead, and then they launch out on their own or with another formation until they catch up with their group.

Final Truth– If we have the sense of a goose, we will stand by each other, protect one another and sometimes make new friends who seem to be going in our direction.

Author unknown

De senaste dagarna har jag sovit otroligt dåligt. Några hävdar att det är ljuset, andra hävdar att det är åldern men jag hävdar att det är något helt annat.

Jag försöker få ordning på tillvaron och sparka ut mig från olika uppdrag men de tar aldrig slut. Nya möten. Nya leverabler. Just nu känner jag bara för att klättra upp i en grantopp och sitta där i en vecka.

Efter mitt öppna brev i förra veckan så har jag fått ett helt otroligt gehör. Gamla vänner som hört av sig, uttömmande personliga brev, ömma blickar i korridorerna på jobbet, folk som täckt upp möten, etc. Tack allesammans! Det värmer.

Tyvärr hjälper det inte, jag vaknar ändå varje dag vid 5 och kan inte somna om vilket leder till att jag är en zombie.

Både igår och idag har jag övat mig i att bara vara. Tog det t.ex. extra lugnt på biblioteket och fick en kul återkoppling, en bibliotekarie hade nappat på mitt bakande och börjat baka surdersbröd (Peters mörka). En annan bibliotekarie pratade om vilka barnböcker som är extra bra. På kvällen begav jag mig ut för att träffa likasinnade i cykelfrämjandet. Imorgon kväll tänkte jag gå på Läs & Res kvällsträff istället för att ha ett kvällsmöte. Det funkar inte att bara jobba en ekorrhjulsmodellen.

Idag tog jag det extra lugnt på Uni:k med frun och efter hon gick så satt jag kvar och njöt av den lugna musiken, det goda kaffet och lugnet. Skönt!

Jag har under ganska lång tid nu försökt hitta min plats i livet men det har varit svårt att landa på något konkret samtidigt som tiden verkligen bara flyger iväg. När jag lämnade Google våren 2009 (ja det är så länge sedan) försökte jag slappna av och försöka landa men det visade sig mycket svårare än jag tänkt mig. Att bara gå hemma i 6 månader är inte bra för psyket. När jag gick där ledig så var det otroligt ensamt, ingen som kom med förfrågningar om uppdrag etc. och att gå från ett företag som verkligen verkligen bryr sig om sina anställda och vi hade en mycket bra gruppgemenskap till en tomhet var extra svårt.

När jag under hösten 2009 började jobba på universitetet igen så blev det inte riktigt som jag tänkt mig utan det blev ganska ensamt. Så här kändes det: “här har du ett kontor. Jobba.”. Det var ingen riktig samhörighet och en mycket tråkig stämning inom avdelningen där jag inte riktigt kom överens med ämnesföreträdaren (vi hade helt enkelt väldigt olika syn på hur man skulle bedriva undervisning, både för våra vanliga studenter och för våra doktorander) och det kändes som oberoende av vad man gjorde så blev det bara fel. Försökte även rätta ut situationen men det var svårt att få någon riktig hjälp och bitvis hade jag riktig ångset för att visa mig på jobbet när personen i fråga var där (han reser väldigt mycket tack och lov). Nu annonserade han igår att han lämna LTU i juni så det kanske blir lite ändring. Från årsskiftet har vi även gjort om avdelningarna och det känns som om min nya närmaste chef faktiskt bryr sig och vill göra något! Trevligt!

Att jag då inte riktigt trivdes på LTU var en av anledningarna till att jag hösten 2010 bestämde mig för att ta ledigt på 50% och bry mig lite mer om min fantastiska familj. Det fungerade jättebra under hösten men som jag tyvärr alltid gör så tar jag på mig nya uppdrag (i olika former) när jag mår bra och sedan får jag böta för det senare när det plötsligt bara blir för mycket. Under hösten/vintern har jag vid sidan av LTU arbetat med mitt företag Parnes Labs och det har varit mycket skoj men det har blivit en hel del tvång och deadlines där flera uppdrag har vuxit sig större än jag tänkt från början.

När man har många saker att göra så känns det som om det mesta blir lidande och då kommer stressen och med det tyvärr tidvis ett dåligt humör och en känsla av att man bara vill att alla ska låta en vara i fred. Under våren har jag försökt att rensa i mitt digitala liv (mer om det en annan dag) och försöka fokusera på det som är viktigt och där kreativitet kommer till sin rätt.

Jag pendlar ofta mellan tanken att bara vara “här och nu” (jag försöker verkligen) och ställa det mot att jobba mot att “åstadkomma något”. Jag är livrädd för att bara rulla på i ekorrhjulet dag efter dag där allt går på rutin och plötsligt upptäcka att man är en gammal och pensionär och livet har passerat bakom en. Låter det som en 40-årskris? Kanske…

Under vintern var det lite tuft med att mormor gick bort och jag känner att jag inte riktigt haft energi att vara där för min mamma och stötta henne! Återigen ställer jag kanske krav på mig själv men det är ju en viktig sak, eller hur?! Även om det var min mormor så har avståndet inom Sverige gjort att det varit svårt att hålla kontakten med henne så det hela tog min mamma hårdare än det tog mig.

Igår kväll var jag ute och klättrade på snötippen med sonen och även om det var en marginell fysisk ansträngning så började hela världen snurra när jag kom upp till toppen och jag var tvungen att lägga mig ner på isen. Det var helt enkelt för mycket spänningar i kroppen på en gång.

Allt extra arbete och spridda deadlines har lett till att jag under vintern inte haft tillfälle att komma iväg till mitt älskade Abisko heller men nu har jag faktiskt bokat in en tur med barnen (frun ville stanna hemma) i slutet av mars. Det är så mysigt att sitta på tåget och bara vara med familjen (nästan hela).

En annan sak är att jag blivit lite av en enstöring och där det i princip bara varit arbete och hemma med familjen och jag haft svårt att hitta nya vänner samtidigt som jag över åren stött bort många av mina gamla vänner (i princip bara en enda kvar och du vet vem du är!! Tack för att du finns!!). Nej 445 vänner på FB räknas tyvärr inte. Jag har försökt ett par gånger men de senaste två försöken där jag försökt öppna upp mig har lett till konstiga anklagelser och kommentarer tillbaka, kommentarer som jag inte riktigt har förstått och som tagit hårt i själen.

Jag försöker i alla fall hitta rätt i livet och försöka hitta min plats på vår runda planet.

Nu har jag skrivit av mig lite och ska sätta på en brasa och försöka hitta energin och inspirationen att jobba lite. Måste avsluta en sak så att jag sedan kan koncentrera mig på att leva. Finns massor med att skriva om men detta får räcka för nu!

Ps. Om någon känner igen sig i detta och/eller har några glada tillrop får ni gärna kommunicera dem!

Nu har jag varit sjuk av och till sedan 22/1. Yihaa! Har varit på 2 läkarbesök samt tuggat mig igenom en penicilinkur men det tar aldrig slut.

Lätt feber, ont i ögonen, ont i bihållorna och allmän trötthet.

Visst är det lite synd om mig?

Hej allesammans!

Här sitter jag i flyget på väg ner mot Stockholm (jo jag vet att jag nyss kom därifrån) för en “över natten” resa. Syftet med resan är styrelsemöte för SUNET men för att slippa åka supertidigt på morgonen så åker jag ner dagen innan, dvs idag. Nej, alla skattebetalare, ni behöver inte oroa er för det blir faktiskt billigare att åka 1310 + hotell än att åka ca 6.30 imorgon bitti.

Efter 1 veckas semester i Stockholm med familjen (får skriva lite mer om det senare) så försöker jag komma igång. Som flitiga läsare vet så är jag ledig 50% och jag försöker verkligen hålla det men det är jätte svårt och för varje vecka så drar flexen uppåt. Får väl ta en extra lång sommarledighet. Samtidigt så äts ju timmarna upp och man förväntas leverera resultat också. Ganska svårt när majoriteten av tiden går åt till undervisning och möten av administrativ karaktär. Samtidigt så jobbar jag lite i mitt bolag Parnes Labs och det blev lite mycket att göra här under vintern vilket även det bidrar till stressen.

Något helt annat, i Luleå har vi turbåtar ut i skärgården under sommaren men varför har vi inga publika bussturer under vintern? Det finns säkert massor utan bil (studenter och konstiga professorer) som inte skulle ha något emot en tur ut i skärgården. Kanske något för Visit Luleå?

Och i kväll blir det middag med bäste vännen, den så kallade osynlige vännen. Det var länge sedan vi sågs och jag ser verkligen fram emot det. En av de få i denna värld som jag verkligen kan prata med. Får nog bli en vegetarisk buffé på Hermans, trevlig pratmiljö där.

Förresten, vad otroligt dåligt jag sov i natten mellan lördag och söndag. Fick inte många minuters sömn innan 7 innan barnen började gå upp. istället för att pressa mig upp som en zombie så låg jag kvar med frun och vi sov nog fram till ca 11. Härligt men efter en natt med så konstig sömn så blir man lite konstig i huvudet (eller ska man säga konstigare? ;)). Sömnen uteblev pga att jag kände mig stressad av diverse olika saker, t.ex. en fulltecknad vecka och ett möte jag inte ser fram emot på onsdag. Dock ledde det till att jag bara var “tvungen” att åka skidor och jag missa tyvärr grannarnas grillning. Får återgälda det helgen! Sorry K & U!

LJUS! Visst är det härligt att ljuset har kommit tillbaka? Gick en tur i morse på isen och det var en sådan där morgon när man baka vill packa en ryggsäck med lunch, kaffe och fikabröd och försvinna ut hela dagen. Kanske knalla upp på någon på topp och njuta av utsikten? Kanske Smörberget eller “toppen med hygget” bakom Oppibyn där det brukar vara extra många stora fina fåglar och lång utsikt. Asfalten har börjat komma fram och med ljuset kommer även plusgraderna så det är nog snart dags att damma av 3-hjulingen (vad, kan du inte ens cykla på en vanlig cykel??).

Och inte en enda tur till Abisko har jag hunnit med heller och jag satt morse och planerade en långhelg 31/3-3/4. Brukar vara en fin tid att åka upp. Oftast mycket sol samtidigt som det är bra skidföre. Sköna sängar och helpension med god mat. Att sitta nere vid jokken och njuta eller upp på Njula och titta ut över Abisko och se rovfåglarna jaga. Blåser det så är det bara att dra upp huvan och känna vinden vina runt huvudet. En blandning av det karga och kalla och lite lagom lyx på stationen. Skida sådär 4km, dricka lite blåbärssoppa och kaffe och sedan tillbaka för att äta en god lunch och sedan spendera eftermiddagen i solen med en kopp kaffe!

Nu är det några minuter kvar för att fortsätta att läsa Vredens Tid. Ganska bra polisdeckardrama. Det går numer att läsa låneböcker från elib på iFånen via Bluefire.

Ha det!

Ps. Arlanda Express har gratis Internet-access!

Nu har jag varit sjuk av och till i en månad. Trodde jag var helt frisk tidigare i veckan men efter två dagar med skidåkning slog febern till igen igår. Tog mig ett bad (i min 90l platsbalja, måste ju tänka på miljön ;)) där jag faktiskt somnade på eftermiddagen och sedan när jag skulle rulla lite bagels kvällen fick jag plötslig andnöd och svimkänslor, något som gick över efter att ha öppnat ett fönster och andats lite.

Idag är sista dagen som jag “måste”* jobba på jobbet denna vecka innan jag kan ta det lugnt hemma i två dagar innan semestern som börjar på lördag. Strax blir det undervisning (även om studenterna får göra jobbet idag) men i eftermiddag har jag en 5h workshop i ett av våra forskningsprojekt.

Nu kanske ni undrar varför jag “måste” jobba när jag är sjuk? Tyvärr är det ganska vanligt inom universitetsvärlden att man jobbar ganska självständigt och om man är sjuk så förväntas man helt enkelt ta igen den förlorade arbetstiden senare, något som inte är skoj egentligen och sätter tråkigt press på den anställda (mig).

Som ni säkert minns så ska jag bara jobba bara 50% på LTU just nu men det har blivit mycket mer än det och jag ska från mars försöka vara mer ledig och försöka knapra bort flextiden.

Nu väntar snart mina studenter men innan dess måste jag fixa lite kaffe så att jag inte somnar när de presenterar! 🙂