En nackdel med att åka på semester är att man börjar fundera på vad man egentligen vill här i livet. Vad värderar främst och vad vill man jobba med. Jobb är ju en stor del av våra liv och man vill att det skal vara menungsfullts och samtidigt skoj. Idéer florerar fram och tillbaka i huvudet och denna vecka har jag funderat en hel del på vad jag vill egentligen. Jag har nu varit 14 år på universitet och även om jag även har jobbat på Marratech i 9 år också så känns det som om det vore dags för lite förnyelse. Frågan är dock bara till vad. Det kokar ner till den fundamentala frågan om vad jag vill egentligen. Ja, vad vill jag egentligen? Jag tror jag får fundera ett tag till…
Snart ikapp
Nu är jag snart ikapp med jobbet. Straffet för att åka på semester är att man får en massa möten inplanerade och sedan måste förbereda en massa saker som man fick reda på i god tid men blev brådskande bara för att man varit borta. Dagans samhälle. Det finns inte ens tid för att sitta och kontemplera på en liten sten.
Skämt åsido så är det ganska lugnt. Jag är ganska i kapp med det jag skall göra och imorgon skall jag göra det sista så är jag nog ikapp (2 paper reviews och jobba med ett projektförslag).
Igår var jag på en presentation av Andreas C. Larsson gällande Virtual Socializing och det var mycket inspirerande. För mycket av mig dag går åt till administrativa istället för kreativa uppgifter. Det är det senare som är skoj.
Våren har för övrigt kommit till Luleå också (bina vaknade tydligen i Boden idag!) och det har varit varmt och skönt (uppåt 7-8 grader) alla dagar. När jag kom hem till lunchen idag hade frun dukat upp på verandan för en liten lugn stund i solen. Ahhhhh det var så skönt att man bara ville sitta där och njuta.
Tjipp och hej!
Axis of Time
Nu har jag läst klart de två första böckerna i triologin Axis of Time som handlar om en marinstyrka som skickas genom tiden av misstag från 2021 till 1942 precis innan slaget om Midway. Dessa fartyg för mig sig en massa teknik och information som påverkar andra världskriget radikalt och livet i denna tidsepok.
Mycket bra böcker som pendlar mellan samhällsbeskrivningar och rena krigshistorier. Man måste nog gilla krigsböcker och tekniksnack för att tycka om dessa böcker men jag tycker de är mycket bra och de rekommenderas varmt. Rasfrågorna i västvärlden (den alierade) tas upp på ett bra sätt och även om Nazisterna tog det hela ett steg längre så fanns tendenserna där helt klart hos de alierade också.
Nu skall jag bara vänta på att bok tre kommer ut på något lämpligt format och under tiden får jag läsa Dödens planhalva istället där Micke Norell fortsätter sina brottsutredningar i en ekonomisk miljö (tredje boken). Mycket bra serie!
Snart i kapp
Nu är jag snart i kapp med mailen. Inboxen genomgången (även om jag måste svara på ett par på måndag) samt ett par andra foldrar… en del kvar men det kan man ju inte hålla på med på en lördag.
Har mest bara slappat hela dagen och tänkte ta mig en promenad nu till Kvantum.
239
239 kvar i inbox men nu är det mat (åt jag inte nyss?!)
Under 1000
Nu är jag under 1000 i min inbox och jag fortsätter min tappra kamp mot informationssamhället.
Hemma igen
Nu är vi hemma igen men trötta som sniglar (är sniglar trötta?).
Som ni ser nedan har jag postat lite reseberättelse från de första 6 dagarna men sedan tröttnade jag. Jag var ju faktiskt på semester eller hur?
Känns jobbigt att komma hem till all snön och en kollega var vänlig nog att boka in ett möte ikväll 1830 åt mig. Tack! 🙂
Promenaddag – dag 6 – tisdag
Jag mådde bättre på förmiddagen idag och vid frukosten kom managern fram och undrade hur jag mådde (han kände väl igen Johanna). Jag var fortfarande mycket matt men vi tog det lite lugnt runt poolen, Tovah badade lite, vi spelade lite boule, gick upp på rummet och slappade lite.
Jag läste ut Stephen Kings The Cell. Mycket bra bok som rekommenderas starkt! Nu blir det 12 delen om John Cross med titeln Cross.
Vid lunchen kände jag mig hungrig och hade fått tillbaka aptiten igen. Åt mer rimligt eftersom det blivit lite väl mycket mat de senaste dagarna (tills innan jag blev sjuk då alltså) och var precis lagom mätt.
Efter lunchen tog vi en promenad in till Agadirs turistcentrum (staden har ju inget centrum eftersom hela alltet försvann på 60-talet pga en jordbävning). Det var väl lagom inspirerande där inne i “mitten” med Pizza Hut och McDonalds. Av alla hotell som ligger vid stranden så är vårt och våra grannar de som har det bästa läget i alla fall. Det är mycket bättre strandplanering här nere i södern än ett par kilometer längre norrut. Just nu håller de också på att bygga en ny strandpromenad där så det ligger jättehöga sandhögar framför de flesta hotellen där.
Vi tog oss tillbaka till hotellet och kom direkt på att vi skulle ta oss till en mataffär för tjejerna saknade chips och snacks. Jag trodde det fanns en stor mataffär nära oss men det var helt fel, det fanns en så kallad super market men det var vad det låter som, en pytteliten affär enbart för turister. Vi köpte i alla fall ett Pringelsrör för ohutliga 29,50 Dirhams (ca 30 sek). Ungefär samma pris som hemma men rysligt dyrt för att vara i Marocko. Summa spenderat här: 44,50 dhs.
När vi kom tillbaka till hotellet kände jag att jag hade mer överskottsenergi och lämnade familjen på hotellrummet och begav mig ut på upptäcktsfärd. När man går på stranden så får man bara gå ca 1 km söderut innan polisen som sitter där (vid ett bord på stranden!!!) visslar i sin visselpipa och viftar med armen att man måste gå tillbaka igen. Det är fina dyner efter där han sitter och följt av något som liknar ett fort. Hmm, intressant. Om man går runt och kommer ut till dynerna från öster så kan man ju komma ner till stranden efter polisen tänkte jag.
Sagt och gjort, så begav jag mig ut på upptäcktsfärd. Jag försökte gå så långt söderut jag kunde på vägarna och mitt första hinder var en väldigt stor byggarbetsplats (vilken är nedanför polisen med visselpipan sitter) och jag gick runt den via kanten på ett gigantiskt villaområde. Säkert 300-500 villor där. Många bebodda men även många som höll på att byggas. Såg ut som ett ganska flott område.
(Oliver vaknade så jag fick gå min väg med ljudet av mitt knapprande och ljuset från skärmen. Nu sitter jag på toaletten och skriven. Mannens sista borg!).
Till slut kom jag i alla fall fram till “öknen” som skilde bostadsområdet från “fortet” och det såg verkligen ut som ett fortifierat område. Allt man kunde se var en 1km lång mur i klassisk stil (med skjutgluggar) och i nordöstra hörnet så fanns det en ca 2km lång uppfart fram till muren. Uppfarten var en snygg allé med fina gatlampor och innanför muren är allt man ser höga träd, ett par radiomaster och en GSM-mast). Antingen är det militär eller så är det kungens sommarpalats. Spännande 🙂
Tog mig i alla fall hem igen efter ca 1.5 timmars promenad sedan jag lämnat familjen på hotellet och gjorde mig snabbt i ordning för en underbar middag på Alhambra, den marockanska restaurangen på hotellet. Underbart god mat och skön miljö med live marockansk musik. Under om spelaren får någon paus? Han slutar i alla fall inte spela under de ca 1.5 timmar som det tar oss att äta där.
Dagen avslutades med ytterligare en promenad på stranden, i mörkret denna gång. Ahh vilket underbart väder det är här! Vågorna försvann nästan helt igår och nu är det väldigt lugnt hav och det blåser i princip ingenting.
Magsjuk – dag 5 – måndag
Magsjuka är inget skoj. Kände mig lite kass på förmiddagen direkt efter frukost och trodde jag bara var hård i magen. Vi tog en liten promenad och det var helt underbart väder. Som en perfekt svensk sommardag kändes det när vi låg på gräset och tog lugnt.
hade ingen aptit till lunchen men åt ändå litet grann och efter lunchen gick jag upp till rummet och vilade medan de övriga gick en runda med Oliver runt hotellet. När jag var ensam så började (känsliga sluta läsa här…) jag spy och som alltid när jag spyr så mår jag bättre direkt efter. Kände dock inte för att äta något alls och de andra fick gå och äta middag själva.
Jag beställde lite pitabröd och gurka som min snälla fru ordnade åt mig. Det fanns inga pitabröd just denna kväll i stora restaurangen så hon fick säga till och eftersom huvudkocken inte kunde prata engelska så blev det (vad jag tror är) managern som hon pratade med och självklart fixade han fyra varma pitabröd till mig och skickade upp en stor kanna kamomilte till rummet också.
Nu kände jag mig faktiskt lite bättre och efter att ha ätit ett par pitabröd och gurka så orkade jag med en liten promenad på stranden och sedan sov jag gott hela natten.
Ett äventyr och marockansk middag – dag 2 – fredag em
Efter vilan gick vi och fikade lite och jag och Tovah begav oss ut i vågorna.
Vi sprang glatt pch följde stranden norrut en bra bit tills vi kom till ett par sanddyner. Det var ganska skräpigt där men man såg att vattnet brukade komma rätt högt där och mycket riktigt. 10 sekunder senare kom en REJÄL våg. Jag och Tovah sprang för glatta livet upp så vi hamnade i alla fall 1 meter över stranden och det spolade ganska bra runt benen upp till låren på mig. Två holländare framför oss hade inte lika stor tur. De var ca 10 meter framför oss och precis nedanför en mycket brant sanddyn som var ca 10 meter hög och vågen sköljde över dem. En av dem blev dränkt upp till halsen och flera infödingar kom till deras räddning. Han som blev helt dränkt låg efteråt och pustade ut uppe på dynen. Det var faktiskt ganska otäckt för tänk om jag och Tovah hade varit där de var?!
Vi begav oss tillbaka hemåt och Tovah fick låna min t-shirt eftersom hon frös och där gick jag i bara shorts när invånarna hade täckjackor på sig 🙂 De tyckte väl det är vinter eller något och stirrade lite på mig. Dummo Turisto!
På vägen tillbaka syntes det tydligt att tidvattnet hade kommit för nu hade det mesta av stranden försvunnit och vi fick springa upp på stenarna flera gånger och när vi var nästan hemma fick vi springa upp på grannhotellets privata strand som låg lite högre upp för den publika stranden var borta. Mellan hotellen fick vi plumsa genom vattnet och sedan var vi hemma. Pust, vilket äventyr. Skoj!
Grannhotellet har varningsflaggor för om man skall bada eller inte. Igår var det röd och idag var det svart. Jag gissar att svart betyder bada ej 🙂
Sedan var det dags för middag på den marockanska restaurangen på hotellet och då fick vi ju klä upp oss lite. Visst de fina?!
Middagen var jättegod! Helt klart skillnad mot den stora restaurangen och mycket godare mat. Denna lilla restaurang rymmer ca 120 pers mot flera hundra i den andra. Här satt mat i en mycket trevlig marockansk miljö med live berbermusik på deras “gitarr”. Borden var stora med plats för 8 personer varav två sidor har soffor och de andra stolar med låga ryggstöd Skall ta lite bilder på interiören vid nästa besök, för fler besök där kommer det definitivt att bli.
Maten bestod av en massa marockansk mat med rätter som jag inte minns namnet på. Couscous så klart, kycklingspett, kefta, biffspett, hel grillad fisk, homous, soppor, med mera.
Här är Tovahs andra mattallrik. Visst är hon modig som själv tog en hel fisk.
OJ, nu bankade de i väggen. Oliver har sprungit omkring med en burk bankat i golvet och i möbler en stund och det lät nog en del hos grannarna. Klockan är bara 21.50 dock. Jaja. nu skall han sova i alla fall.
Kvällen avslutades med lite barndisco vilket T gillar skarpt medan Oliver springer omrking i lokalen som vanligt.
Här är min vackra fru igen.
Och sist blev det en snabb promenad på stranden för att kolla om den fanns kvar och sedan lite glassoppa och mintte och till slut i säng.
Ännu en trevlig dag med sol, bad och god mat! Vi blev lite solbrända känner jag och vädret kändes varmare idag än igår. Blåsten verkar komma första efter lunch för att sedan helt försvinna när solen går ner. Solen för övrigt ner snabbt här. Ena stunden är den där för att några minuter senare vara helt borta.
Tack och hej för idag! Nu är klockan 22 och det är dags att lägga sig (jag sitter redan i sängen).