Jag mådde bättre på förmiddagen idag och vid frukosten kom managern fram och undrade hur jag mådde (han kände väl igen Johanna). Jag var fortfarande mycket matt men vi tog det lite lugnt runt poolen, Tovah badade lite, vi spelade lite boule, gick upp på rummet och slappade lite.
Jag läste ut Stephen Kings The Cell. Mycket bra bok som rekommenderas starkt! Nu blir det 12 delen om John Cross med titeln Cross.
Vid lunchen kände jag mig hungrig och hade fått tillbaka aptiten igen. Åt mer rimligt eftersom det blivit lite väl mycket mat de senaste dagarna (tills innan jag blev sjuk då alltså) och var precis lagom mätt.
Efter lunchen tog vi en promenad in till Agadirs turistcentrum (staden har ju inget centrum eftersom hela alltet försvann på 60-talet pga en jordbävning). Det var väl lagom inspirerande där inne i “mitten” med Pizza Hut och McDonalds. Av alla hotell som ligger vid stranden så är vårt och våra grannar de som har det bästa läget i alla fall. Det är mycket bättre strandplanering här nere i södern än ett par kilometer längre norrut. Just nu håller de också på att bygga en ny strandpromenad där så det ligger jättehöga sandhögar framför de flesta hotellen där.
Vi tog oss tillbaka till hotellet och kom direkt på att vi skulle ta oss till en mataffär för tjejerna saknade chips och snacks. Jag trodde det fanns en stor mataffär nära oss men det var helt fel, det fanns en så kallad super market men det var vad det låter som, en pytteliten affär enbart för turister. Vi köpte i alla fall ett Pringelsrör för ohutliga 29,50 Dirhams (ca 30 sek). Ungefär samma pris som hemma men rysligt dyrt för att vara i Marocko. Summa spenderat här: 44,50 dhs.
När vi kom tillbaka till hotellet kände jag att jag hade mer överskottsenergi och lämnade familjen på hotellrummet och begav mig ut på upptäcktsfärd. När man går på stranden så får man bara gå ca 1 km söderut innan polisen som sitter där (vid ett bord på stranden!!!) visslar i sin visselpipa och viftar med armen att man måste gå tillbaka igen. Det är fina dyner efter där han sitter och följt av något som liknar ett fort. Hmm, intressant. Om man går runt och kommer ut till dynerna från öster så kan man ju komma ner till stranden efter polisen tänkte jag.
Sagt och gjort, så begav jag mig ut på upptäcktsfärd. Jag försökte gå så långt söderut jag kunde på vägarna och mitt första hinder var en väldigt stor byggarbetsplats (vilken är nedanför polisen med visselpipan sitter) och jag gick runt den via kanten på ett gigantiskt villaområde. Säkert 300-500 villor där. Många bebodda men även många som höll på att byggas. Såg ut som ett ganska flott område.
(Oliver vaknade så jag fick gå min väg med ljudet av mitt knapprande och ljuset från skärmen. Nu sitter jag på toaletten och skriven. Mannens sista borg!).
Till slut kom jag i alla fall fram till “öknen” som skilde bostadsområdet från “fortet” och det såg verkligen ut som ett fortifierat område. Allt man kunde se var en 1km lång mur i klassisk stil (med skjutgluggar) och i nordöstra hörnet så fanns det en ca 2km lång uppfart fram till muren. Uppfarten var en snygg allé med fina gatlampor och innanför muren är allt man ser höga träd, ett par radiomaster och en GSM-mast). Antingen är det militär eller så är det kungens sommarpalats. Spännande 🙂
Tog mig i alla fall hem igen efter ca 1.5 timmars promenad sedan jag lämnat familjen på hotellet och gjorde mig snabbt i ordning för en underbar middag på Alhambra, den marockanska restaurangen på hotellet. Underbart god mat och skön miljö med live marockansk musik. Under om spelaren får någon paus? Han slutar i alla fall inte spela under de ca 1.5 timmar som det tar oss att äta där.
Dagen avslutades med ytterligare en promenad på stranden, i mörkret denna gång. Ahh vilket underbart väder det är här! Vågorna försvann nästan helt igår och nu är det väldigt lugnt hav och det blåser i princip ingenting.