Godnatt fredag, eller kanske god morgon lördag. Har ni sovit gott allesammans? Haft en skön fredagskväll? Haft en skön natt? En skön morgon kanske?
Kom ihåg allesammans att leva här och nu. I morgon kan det vara för sent.
Låt inte livet rulla på i ekorrhjulet utan hoppa av ibland och sätt er på en vacker plats och fundera över vad ni egentligen gör med det. Har ni gnistan kvar? Hittar ni äventyret i vardagen?
Ta vara på de ni tycker om och glöm inte att visa och tala om det för dem.
Ta hand om de människor som behöver tas hand om, för en dag så är det kanske du som behöver en hjälpande hand. Ge dem en kram när de ser ut att behöva det. Ge dem en komplimang. Ge dem värme. Ta vara på dina vänner och kära.
Nu skall jag i alla fall sova efter en intensiv vecka och fredagskväll i meditationens tecken.
God natt eller god morgon och kram till alla som behöver det och vill ha det.
“Bedömning av uppfyllelse av examensmål” är ett arbete som på något sätt inte platsar i mitt huvud. Det går liksom in genom ögonen men direkt ut genom tårna. Det slinker iväg och hjärnan börjar direkt tänka på annat. Försöker mig på att ta hjälp av Norah Jones och Jubla men det får får istället mitt sinne att vandra iväg i helt andra riktningar….
Tänk om man bode i Norrland och fick en riktig vinter. Man kunde åka skidor istället för att sitta här som en fet spindel ur en Tolkienbok. Men vänta jag bor ju i Norrland? vad är det som är fel?
nej, efter denna korta eskapad in i sinnenas djupa brun så sliter jag upp mig i håret och vänder åter ögonen mot Word….
Eva Cassidy, Norah Jones, x-models, Israel, Tatu…. man kan inte bli annat är vemodigt och mjuk i hjärtat. Sitter framför en brasa och njuter av lugnet och funderar på de stora frågorna. Försöker vara här och nu och känner att jag lyckas ganska bra idag. Skönt… nästa vecka blir nog lugnare… färre deadlines plus att på tisdag tänkte jag vara ledig med lillgubben.
Vaknade med ett ryck 815. Hade tydligen glömt sätta på väckarklockan. Stress och deadlines. Blääää. Nu tycker min kropp och knopp att jag borde vara ledig.
Senaste månad(ernna) har det fullt i kalendern och varit lite utrymme för motion och fritid. Fick just frågan från en som jobbar i Abisko om jag kommer upp i jul och insåg då att jag inte lyckats komma dit sedan september. Jag skäms! Vad är det för meningen att jobba i ekorrhjulet om man inte hinner med det roliga?
Vinden viner. Huset knakar. Regnet droppar. Har Vintern har migrerat norrut???
Sängen är varm och skön. Kan en go rund gubbe få stanna här hela dagen? Läsa böcker. Chatta. Filosofera. Jobba kanske men inte stiga upp.
Hur göra med maten? Jag behöver definitivt en husbetjänt. Åhh alla dessa praktiska problem som uppkommer när en go rund gubbe känner sig lat. Livet är hårt mot de mjuka.
Vilken härlig dag det varit. Vinter är här för fullt och och idag har vi välkomnat den ordentligt. Vi skottade (ja det behövdes ;)), åkte skidor, byggde snögrotta, hade snöbollskrig och rimmade under fullmånen för full hals. Härligt!
Väl inne så hann vi med att silikona en läcka under vasken samt baka lussebröd. Mums vad goda de var.
Under dagen var det flera roliga och trevliga samtal.
Snö, å kära snö. Du ligger så fin där ute. Så vacker. Så len. Synd bara att du är så lat så att du inte flyttar på dig själv från min uppfart. Strax kommer jag ut smeker dig med skyffeln och ger mig själv lite motion för det behövs verkligen. Tack snö, kära vän.
Att baka eller inte baka? Är det frågan? Frågan definierar om vi lever eller är döda? Känner ni det varma brödet…. hör ni prata när det precis kommit ut ur ugnen….. Hej brödet! Känner ni doften, doften av nybakat bröd…. mmmm underbart….. bröd, livet gåva till mänskligheten…. färskt bröd… bröd i alla smaker och former… mmm brööööd.
Stockholm, Stockholm, Stockholm, du regniga betongklump. Var har du gömt din gröna sida? Var har du gömt din vackra sida? Varför visar du denna tråkiga framsida??? Fram med paraderna! Fram med rikliga mängder av snö. Fram med solen.
Gör oss glada. Släpp flingorna loss, det är vinter.
När en man blir övergiven av bästa vännen en helt vanlig tisdag, så blir mannen i fråga deppig en stund. Bästa medicinen för den deppiga mannen blir chattande vilket i sin tur leder till att mannen (fortfarande samma man) får sig en massa god mat, påprackad hokuspokusmedicin som mannen (som nu inte är deppig längre) ska inmunda för att förebygga prostatacancer (påprackerskan var ju inte ens snygg).
Efter en strålande måltid med trevligt sällskap (hej Marcus Nilsson) så vandrade mannen med sällskap av den andra något yngre mannen) vidare mot ett klocktorn som visade sig vara en pub (Big Ben Pub). Men inte vilken pub som helst, utan en Stockholmspub med garderobsavgift, “de ni” tänkte mannen tillsammans med mannen när han hängde ifrån sig sin jacka och fick betala för äran att göra så.
Ner i källaren kastades de två männen (ja jag tror att de fortfarande var män) och konsumerade här is och tranbärsjuice till ljudet, ett väldigt HÖGT ljud när de misslyckades med att trimma in volymen på den magiska evighetsmaskinen som ger ifrån magiska ljud. (Mannen har alltid undrat hur de som skapar ljuden kan få plats i de små lådorna. Extra små taiwaneser kanske?).
Bara 15 minuter sent så kom Improvisation och Co och underhöll de glada männen (ja de var fortfarande män tror mannen). Männen tyckte att föreställningen var superb och otroligt underhållande samt att de 4 bugg och en cocacola, nej vänta de 4 män och 1 kvinna (av den lite yngre sorten, i alla fall kvinnan) var mycket begåvade. Klapp Klapp sade männen i kör med en gemensam handstämma.
Männen fortsatte sedan genom betongdjungeln och hittade en mystisk gång ner i underjorden där långa ormar kravlade omkring. Swusch, “tag plats, dörrarna stängs” Swusch. Konstiga ormar tänkte männen och gjorde som ormen sa åt dem. Tog plats…..
Sedan dess har inget sett till dessa män, pojkar, yngligar, barnrumpor, bäbisar…. Vart to de vägen?
En dag som du inte lär dig något nytt, är en förlorad dag!
