Jag han inte med någon kaffeprovning igår (för vi höll på och bygga och jag ville bli färdig), men dock idag så. Jag provade de 4 olika sorterna som jag rostade själv i förrgår och den korta summeringen är att bara Santos 7.45 dög. Alla de andra ha rostats för länge och smakade “fel”.
Här kommer korta kommentarer i den ordning jag provade dem:
- 15:30 Costa Rica. ganska beskt med bränd smak.
- 40min Costa Rica, svagt som inte smakade så mycket. Malde dock för grovt.
- 18:40 santos, sur lukt, inte så god.
- 7.45 santos, mald på 4. ganska mild smak, underton av “något”, all smak på tungan och inget i halsen. En smak som går upp i gommen. Lite söt. Sista droppen smakade lite konstigt men samtidigt ett kaffe som ger en önskan efter en kopp till. Helt klart drickbart alltså 🙂
En intressant detalj med detta kaffe är även om det var helt torrt efter rostningen så har nu lite oljor kommit ut och bönorna känns lite feta.
Här är lite bilder:
Santos 15:30. Fin tjock crema, vilket är ett tecken på att kaffet är färskt.
7:45 Santos.
7:45 Santos igen.
Jag mailade lite med rostaren Roger i affären där jag köpt det råa kaffet.
Kaffet jag köpt är dels Santos från Brasilien av “17/18 German Quality” samt Costa Rica är SHB, Stricly Hard Bean. Tydligen det bästa man kan köpa av båda dessa sorter.
Roger tyckte optimal temperatur för rostning var 205-215 grader och de ska inte “sprängas” som flera av mina gjort och jag ska inte bränna dem. Jag hade fått för mig att jag ville ha mörkrostat men det blev lite väl mycket av det goda när jag rostade mina för hårt. Roger tycker vidare att man ska rosta till första “crack” och sedan stänga av värmen och vänta tills de fått rätt färg. Ska ta och sätta på en rostning till idag och prova lite mer.
Det är skoj att leka med kaffe 😉
Nej, nu skall jag ge frun en kram och ta en kopp te i soffan och så något på opiumburken!
