Vad gör man när man har för många olika saker att göra på jobbet? Det blir ju varken hackat eller malet och det känns som om det bara bara blir byten utan att faktiskt får något bra långsiktigt gjort.
Sedan i augusti ska jag jobba 50% men det ligger snarare i snitt uppåt 75%. Nu under Q1 undervisar jag i två kurser (visserligen samma kurs i två instanser men med en läsperiods förskjutning) plus är med i två forskningsprojekt. Till detta kommer alla småuppdrag och möten där man “borde” vara med PLUS förfrågningar om att vara med i diverse projekt där man känner sig skyldig för att man inte hinner ens ta riktig ställning till om man ska vara med eller inte. Tiden i sig är väl inget problem för det kan man försöka jämna ut med extra långt sommarlov.
Jag försöker få ner det på 50% men då kommer det långsiktiga kravet att leverera i olika projekt. Dvs, det handlar inte om timmar utan om mängden resultat och kommer skuldkänslorna om att man måste leverera samtidigt som det inkräktar på pappaledigheten.
Men finns det ingen annan som kan hjälpa till då? Nja, kanske. Jag har försökt förändra min organisation enligt bästa förmåga men alla håller inte med eller så händer det helt enkelt inget. T.ex. så har jag föreslagit att vi borde ha lärarmedhjälpare i alla kurser som vill ha det men samtidigt så känner kvalitetsarbetet att vi ska bara ha disputerade och helt professorer i klassrummen. I princip håller jag med om det men det betyder inte att det alltid måste vara den bästa lösningen. Det finns mycket som jag gör som lärare som absolut inte har något med lärande eller pedagogik att göra utan snarare hamnar under administration. Detta i sin tur skapar stress och leder till mindre entusiasm i klassrummet. Trist….
Då hamnar man i situationen där valet kommer mellan att jobba utanför normal arbetstid bara för att man känner pressen (som t.ex. just nu) eller helt enkelt försöka göra något helt annat bara för att få bort tankarna som att ständigt åka skidor (som jag gjort de senaste veckorna i princip varje dag) där det istället då blir ett “tvång” bara för att tvinga en bort från jobbet.
Förväntningar är ett viktigt område och det är viktigt att kommunicera dessa. Jag fick i fredags (på min normala pappaledighetsdag) höra att “jag som är så senior borde leda mer”. Är det så? Måste man leda bara för att man är senior? Är det inte viktigare att vara kreativ?
Min önskan är att kunna helhjärtat fokusera på en sak och inte behöva planera för byten hela tiden. Första veckan i år jobbade jag massor med precis det jag kände för att göra just då eftersom det fanns inga projektmöten, lektioner och avbrott hela tiden utan jag kunde fokusera på det jag ville och då kände jag mig så mycket mer inspirerad, kreativ och produktiv.
Ps. Sitter här och tvekar om jag ska publicera detta eller inte. Ska jag? Ska jag inte? Läser ni detta så vet ni svaret!
Pps. Och vad har detta att göra med “proppen”? Absolut ingen aning.