När en man blir övergiven av bästa vännen en helt vanlig tisdag, så blir mannen i fråga deppig en stund. Bästa medicinen för den deppiga mannen blir chattande vilket i sin tur leder till att mannen (fortfarande samma man) får sig en massa god mat, påprackad hokuspokusmedicin som mannen (som nu inte är deppig längre) ska inmunda för att förebygga prostatacancer (påprackerskan var ju inte ens snygg). 

Efter en strålande måltid med trevligt sällskap (hej Marcus Nilsson) så vandrade mannen med sällskap av den andra något yngre mannen) vidare mot ett klocktorn som visade sig vara en pub (Big Ben Pub). Men inte vilken pub som helst, utan en Stockholmspub med garderobsavgift, “de ni” tänkte mannen tillsammans med mannen när han hängde ifrån sig sin jacka och fick betala för äran att göra så. 

Ner i källaren kastades de två männen (ja jag tror att de fortfarande var män) och konsumerade här is och tranbärsjuice till ljudet, ett väldigt HÖGT ljud när de misslyckades med att trimma in volymen på den magiska evighetsmaskinen som ger ifrån magiska ljud. (Mannen har alltid undrat hur de som skapar ljuden kan få plats i de små lådorna. Extra små taiwaneser kanske?). 

Bara 15 minuter sent så kom Improvisation och Co och underhöll de glada männen (ja de var fortfarande män tror mannen). Männen tyckte att föreställningen var superb och otroligt underhållande samt att de 4 bugg och en cocacola, nej vänta de 4 män och 1 kvinna (av den lite yngre sorten, i alla fall kvinnan) var mycket begåvade. Klapp Klapp sade männen i kör med en gemensam handstämma. 

Männen fortsatte sedan genom betongdjungeln och hittade en mystisk gång ner i underjorden där långa ormar kravlade omkring. Swusch, “tag plats, dörrarna stängs” Swusch. Konstiga ormar tänkte männen och gjorde som ormen sa åt dem. Tog plats….. 

Sedan dess har inget sett till dessa män, pojkar, yngligar, barnrumpor, bäbisar…. Vart to de vägen?

Rulla tappre springare, rulla min fula vita stinkande Ford. Rulla mig hela vägen till raketen som ska ta mig vidare i livets underbara odysé och vidare mot stjärnorna. Dessa vackra och lockande stjärnor, finns ni eller har ni hunnit slockna innan er strålning har nått oss myror som springer omkring i livets labyrint. Tänk om alla ni stjärnor redan har slocknat. Tänk om…..
Tänk om all snö egentligen var vaniljglass. Tänk om…. 

Hur har ni det idag??? Vilka stora otroliga äventyr ska ni iväg på? Ska ni kanske undersöka en icke tidigare undersökt plats i universum eller kanske försöka hitta en ny matmolekyl som spränger alla smaklökar? Eller kanske leta efter den förnämligaste stimulansen för att stilla kroppsliga lustans begär???
För egen del ska jag ut i den stora urbanska djungeln och leta efter det ultimata samtalet men först måste jag förkovra mig inom säkerhetens mystiska och magiska område. 
På med aketonen och hauberken som skydd mot alla konstiga varelser i betongdjungeln. 
Iväg, iväg, iväg min tappre springare. Iväg mot oupptäckta platser i tid och rum. 

Har just avslutat en sen slappkväll i soffan. The Road to Perdition blev. Otroligt bra film! Tom Hanks är perfekt som alltid…..

Imorgon kommer en fantastik gäst och jag bakade en Key Lime Pie till efterrätt men vad ska man fixa till huvudrätt? En grillad kyckling kanske? Eller lammstek? Hmmmmm. Vi är ju bara två så det får nog bli kycklingen. Eller kanske lite lammkotletter?