Brist på bröd

I förrgår upptäckte vi något mycket hemsk, det var helt slut på hemmabakat (och köpt med för den delen) bröd hemma hos oss! Vi brukar alltid ha lite “slattar” och småbitar i frysen för nödsituationer men denna gång var det helt slut! Vidare som ni vet så går jag inte bara och köper bröd (dels för att det oftast inte är speciellt gott och för att det kostar så otroligt mycket att köpa ett nybakat bröd) så vi räddade fredagens kvällsmat genom att gör scones samtidigt som surdegen som jag matat under torsdagen växte till sig och bubblade fint. Innan jag gick och lade mig igår så satte jag lite grund till baguetter som kommer att bli klara i eftermiddag samt så satte jag nu på morgonen på en skållning av rågmjöl så jag i eftermiddag kan göra mitt mörka godaste bröd!

Nu är det i alla fall dags att göra första dragningen och vikningen av baguettedegen! Såååå. Seg och fin är den. Precis rätt!

Pappaledig ?

Från i onsdag förra veckan är jag pappaledig på halvtid åt min 4.5 år gamle son och det är väl inte riktigt den vanliga situationen då de flesta är föräldralediga när barnet är yngre.

I alla fall, så lämnade jag och hämtade på dagis idag men direkt efter sonen kom hem från dagis så försvann han och lekte med granngrabben. Hmmm!

Det slutade i alla fall med att jag jobbade istället 😉

Ps. Och ingen latte har jag fått ännu, fastän jag är lattepappa!

Stressless in the Swedish mountains

Det är helt underbart uppe i Abisko. Att sitta med sina tankar tillsammans med glada och underbara barn på olika platser i nationalparken är helt rätt.

Att sitta på 900 möh och spana ut över Abisko med rovfåglar som skriker och jagar är helt rätt.

Eller att sitta mitt i Abiskojokken och stirra ut över vattnet som flyter förbi medans barnen skriker när de doppar sig i det iskalla vattnet.

Eller vandra planlöst nere i deltat som är helt annorlunda varje år. Att gräva ner tårna i gruset.

Eller att sitta upp på Paddus, en samisk offerplats och titta på renarna som verkar ränna omkring planlöst 30m nedanför samtidigt som man kommit halvvägs till lapporten och känner dess storhet.

Eller att plocka bland stenarna vid jokkens kant och fundera över hur länge de slipats. Hur länge de har legat där orörda.

Eller att sitta och mysa på tåget hem med två mycket glada och mycket trötta barn.

Detta tillsammans med en nymald och nypressad kaffe.

– “Pappa, jag tyckte vi gick lite för långt första dagen”, säger Oliver som gick 16.5 utav 18 km när vi vandrade upp till Paddus, vidare mot Nissanjokka, ner till Abiskojokken och tillbaka till Turisten. Väl hemma igen säger han att det var hur roligt som helst.

Helt enkelt en underbar resa och jag längtar redan upp till fjällen igen. Självklart kommer bilder “om ett tag”.

Ps. Är någon intresserad av att läsa mer om just mina favoritställen med bilder? Update: Åtminstone två som kommenterat vill läsa mer så jag får gå vidare med mina Abiskoplaner!

En dag som du inte lär dig något nytt, är en förlorad dag!