
Pratade om Metaverse i P4 Norrbotten 211019. Här är ett klipp.
Idag höll jag en 15min presentation om vårt arbete med WalkAbout och här hittar ni en inspelning.
When I was around 16 in secondary school in Sweden, it was very popular to test one’s IQ by doing logical IQ tests. We found several books with tests in the library and soon we realized that the more tests we did, the higher IQ we got. I.e., we trained on tests and then we “competed” with others in the school and scored very good. This made me question these IQ tests and I am still very skeptical of the results from them. Instead, I like the idea of looking at intelligence from the perspective of being able to solve problems via abstraction and generalization. I.e., how to take acquired knowledge to new domains.
In the Swedish school system, until 1994 the mathematics subject was divided up into a common and an advanced group. I was in the advanced group initially and during my final year (9:th grade) they made an advanced-advanced group with about 5-6 members which taught even more advanced math at secondary school level. Even though this was about 35 years ago, I still remember these sessions because they gave me a huge confidence boost. I have for many years argued that we should bring this system back as many children are not challenged in the mathematics subject. Should we help boost the confidence of these children and what does it do to the children in the common group?
When I was young, I was always pushed to study and my mother and relatives, and friends of the family pushed me to study hard. Not studying at university was out of the question. At least for them. I especially remember one time when my mother asked me why I only got 49 out of 50 on a test. I took that rather negatively then but now looking back I remember it more as a joke, so I guess it did not do much damage and instead it has become a standard joke with my own children (21 and 15).
I see myself as a very good learner. I have trained all my life to learn new things and I really love learning. What has changed over the years is how I gather information and build up knowledge. When I was young, books were the predominant form but these days, I have a really hard time reading a non-fiction book from cover-to-cover. My mind always triggers on various details, and I go off to check or expand on that thought which leads to new interesting things to read. Instead, the approach I like to take to learning is to look at problems and find the information and knowledge needed to solve that problem as a combination of all available sources (not only written text). I see myself as a good learner as I tend to be very fast in my learning, and I very quickly understand new things (technical and otherwise).
Too conclude, I want to say: “A day that you haven’t learned something new is a day wasted.” – Prof. Peter Parnes (that is me!)
WalkAbout is an experimental virtual environment for learning and work that I have been working on since late 2020.
Here is a short presentation about it, presented to the Universeh project on 210602.
Här är två gästföreläsningar från april 2021 i kursen D0028E på LTU.
Samhällets utveckling i digitaliseringens spår 210420
Mjukvaruutveckling och jämställdhet 210419
210323 håller jag en kort presentation (16 min) på konferensen Framtidens lärande i norr om just framtidens lärande med modern teknik.
Igår gav jag en inspirationsföreläsning för våra förstaårsstudenter på Datateknik med titel “Samhällets utveckling i digitaliseringens spår.”.
Eftersom den hölls online i dessa C19-tider så passade jag på att spela in den och om någon är intresserad så finns den nedan.
Hemmaarbetet fortsätter och det är nu det nya vanliga. Kommer vi någonsin gå tillbaka till normen att “alla” ska vara på jobbet hela tiden? Jag tycker själv jag är mycket mer effektiv och fokuserad på att jobba så här och gör mer nytta för min lön (era skattemedel). Ett arbetssätt som jag gillat i många år (sedan 1995) men känt skuldkänslor för för att andra knegare förväntar sig att man är på plats (även om min chef aldrig undrar var jag är på gott och ont). Jobbar jag hemma så kan jag snabbt slinka in och ut ur möten utan att behöva vänta på folk eller transportera mig mellan olika mötesrum.
Om detta är nu det nya vanliga så leder det till en viktig fråga: Varför ska jag jobba alls i Luleå? Om jag ska jobba på distans så kan jag ju jobba åt “vem som helst”. En begränsning är såklart tidszoner, något jag kämpade otroligt mycket med under min tid på Google och att jobba över flera tidszoner är inget jag längtar tillbaka till. Dock att jobba på distans fungerar mycket bra för mig så varför ska jag jobba där jag bor? Som arbetsgivare är det ju bara ekonomiskt positivt för kostnader för dyra kontor minskar eller försvinner helt. Varför hyra svindyra kontorsmiljöer när pengarna kan spenderas på sociala aktiviteter för de anställda istället. Visst, i Sverige har vi lagar om arbetsmiljöansvar som försvårar det hela men det går att lösa.
Gällande lokaler och min primära arbetsgivare, LTU så har LTU en blandning av kontor, labb och utbildningslokaler men här var kostnaden för enbart renovera A-huset över 200 miljoner (från en budgeterad kostnad på 50) och nya D-huset är budgeterat till 1 miljard och blir det som med A-huset så kommer det alltså att kosta uppåt 4 miljarder (något överdrivet) när det står klart 2028 (enligt planen vilket betyder 2030 kanske).
Varför ska studenter ens komma till Luleå och LTU om undervisningen sker primärt online? För hösten planerar LTU för fysisk undervisning för årskurs 1 men desto högre upp i utbildningsåren ska vi gå mot onlineundervisning vilket betyder helt online för mig.
Så varför ska vi jobba i den stad där vi bor och var finns platsbanken för globala jobb?
Håller en gästföreläsning i kursen Programmering och digitalisering, D0028E på LTU 20200424 och här är min presentation.