“Ladda batterierna”. Ni har alla hört detta uttryck när folk ska iväg på semester eller bara vara lediga ett tag. Men varför ska man ha en jobbsituation där man måste “ladda batterierna”? Är det inte bättre att jobba lagom mycket så att inte batterierna laddas ut helt och man kan jobba på i lagom tempo?
(Ja, analogin haltar lite men om vi ser batterierna som backupsystemet så blir det rätt. )
Professor Micael Dahlen säger att vi bara ska ge 80% på jobbet och inte 100% som det ofta lyfts fram av chefer eller informella “regler” på arbetsplatsen. Jag håller helt med Micael här.
Vidare är den eviga hetsen att sälja timmar ett stort bidrag till att folks batterier laddas ut. I alla fall för mig. Man ska fundera på var just denna timme ska debiteras och man måste jaga in pengar för att finansiera sig själv. Just min egen finansiering har aldrig varit något problem och just nu har jag finansiering flera år framåt. Dock är det stress för många i akademin. Hittar du inte finansiering så kommer någon annan att bestämma vad du ska göra.
Men tillbaka till 80%. Varför ska vi stressa på jobbet och göra mer och mer? Jag har hunnit jobba ett tag, med början på 90-talet och då kändes det som det fanns mycket mer utrymme i kalendern där båda företagsanställda och akademiker kunde träffas och umgås professionellt utan att behöva känna en stress för alla leveranser.
Varför ska vi egentligen jobba så mycket? Är det meningen med livet att producera så mycket som möjligt inom sin anställning? Vad skulle hända om alla jobbade lite färre timmar och stressade mindre? Jag är övertygad om att vi skulle må bättre och därmed prestera mer på den tid vi faktiskt arbetar.
Känner inte att jag behöver ladda batterierna just nu men det är kanske dags att gå och dricka en kaffe och bygga några bitar Lego. Ta en paus du med!
