29 jan

Minnesstund för en ung död man

Idag deltog jag i en minnesstund för den unga döda studenten som tidigare gick på LTU och som jag skrev om tidigare i veckan. Det var tungt. Det har varit en tung vecka. Det är många som dör i världen men när döden kommer nära en så är det något annat och just denna students död har tagit mig hårt.

Jag har funderat på vad som ligger bakom och många gamla minnen rycks upp ur minnets brunnar. T.ex. var det en klasskamrat som tog livet av sig 1994 under mitt sista år på LTU.  Tungt.

För några år sedan mådde jag själv inte så bra och det som bubblade upp idag på eftermiddagen under ett samtal var att jag själv har gått på just ”den platsen” och tänkt djupa jobbiga tankar om livet. Tungt.

Jag tog mig ur mina tunga tankar även om jag får ”återfall” ibland och mår dåligt. Den stora frågan är varför det är så svårt och tabu att prata om hur man mår? Är vi extra dåliga på just det i den svenska kulturen? Om man blir fysiskt sjuk så är det få som inte säger att de är sjuka för få stöd men deprimerade människor håller inne med det. Eller?

En annan tanke som kommit upp i mitt sinne denna vecka är vilket stöd man får av sin arbetsplats. Här tycker jag tyvärr min nuvarande primära arbetsplats är väldigt dålig på just det. Ring Previa är svaret och inte så mycket mer. När jag skulle skilja mig så mådde jag inte så bra och ropade på hjälp lite till höger och vänster och däribland på min arbetsplats men jag fick extremt lite respons. Det var typ följande från min chef: ”Säg till om jag kan hjälpa till med något.” men inget mer.

Tillbaka till den döde unge mannen… som jag skrev tidigare så har jag gått väldigt ofta just där vi hittade honom. Kunde vi gått där tidigare i veckan? Hade han varit vi livet om vi kommit vid rätt stund och kunna hjälpa honom? Självklart är det inte mitt fel men frågan maler ändå, kunde jag gjort mer? Tänk om det finns andra bland ”mina” studenter som tänker likadant utan att våga säga något? Det är för sent för den unge döde mannen men hur kan jag hjälpa de som fortfarande är i livet och för vilka det inte är för sent?

Så många tankar… Så många sömnlösa timmar… Så ont i hjärtat…

Kram till alla där ute som behöver en extra kram och jag skickar en invit till alla som behöver någon att prata med. Om det känns rätt så finns jag här om ni vill ha någon att prata med.

/En utmattad professor som skriver detta till tonerna av The River av Bruce och nu ska se om han inte kan få sig en kram.

26 jan

En död ung man

I tisdags i förra veckan försvann en ung man, en student vid Luleå tekniska universitet från sitt hem. Han anmäldes som försvunnen ett dygn senare och ytterligare ett dygn senare drog polisen igång en stor eftersökning. Den avblåstes på fredagen. Jag hade följt nyheterna och förstått att det var en av ”mina” studenter utan att veta namnet.

Det pratades om att dra igång en eftersökning via Missing People men vi hann aldrig dit för  i lördags så gjorde jag och Agneta (min sambo) tillsammans med ett annat par (sm jag inte känner) det makabra fyndet av den unga mannen på isen i närheten av mitt hem (Berget i Luleå).

Paret framför var ca 30m framför oss och mannen stoppade sin ”tjej” som började ta hand om deras lösa hundar. Jag trodde först att de var oroliga att hundarna skulle hoppa på oss och ville koppla dem men plötsligt säger Agneta, ”Det är han”. Jag förstår inte riktigt vad hon menar utan trodde först att hon kände igen mannen i det andra paret men efter någon sekund tittade jag längre fram och där satt ”han”. Vi förstod direkt att det var en människa vi såg där framför oss ca 20m bort.

Mannen ringde polisen och vi gick alla 4 upp på vägen och väntade samtidigt som vi spanade ut över isen så att det inte skulle komma fler människor på promenad vilket det som tur var inte gjorde.

Idag tisdag, hade vi en samling på LTU om den unge mannen där representanter för LTU, polisen med flera medverkade.

Sååå, nog med fakta! Det är lätt att bara förtränga och gömma undan det hela men den stora frågan jag fått fler gånger än jag kan minnas de senaste dagarna är ”Hur mår Du?”. Tack alla som bryr sig och frågar.

Detta är något annorlunda som jag hoppas verkligen att så många som möjligt slipper att uppleva. Detta är något helt annat film, datorspel och böcker. Där är det på låtsas och inte alls lika nära som när man faktiskt ser en död person. Ja, en död person som inte längre är med oss i livet och som har gått vidare.

Bilden av mannen kommer jag antagligen att ha med mig i sinnet resten av mitt liv sedan jag hittade honom har känslorna gått otroligt mycket upp och ner. Först när jag såg honom och stod på vägen utomhus så föll inte polletten riktigt ner utan det var först när jag kom hem och in i värmen så det klickade. Lördagen och hela söndagen hade jag mycket svårt att koncentrera mig. Bilden dök upp framför mina ögon om och om igen oberoende av vad jag försökte mig på. Hade tänkt skriva ett ”paper” men det gick helt enkelt inte. Satta mig och spelade lite datorspel men även det blev snabbt tråkigt. Svårt att hålla fast.

Måndagen var sådär men idag tisdag så kändes det ganska ok (så snabbt? nästa så man får skuldkänslor för det!!) men nu på eftermiddagen när vi hade vår information på LTU så väcktes det upp igen och på ett bra sätt. Detta är något man måste bearbeta och få prata om, om och om igen.

I söndags drog jag med mig Agneta till platsen bara för att bearbeta det hela. Polisen bekräftade att det var en bra sak att göra. Det gamla ni vet, ”Om du ramlar av hästen så upp igen direkt.”

Idag på träffen pratade jag med flera studenter som jag lärt känna över åren. Dessa studenter som är ganska ”stora”, uppåt 22-25 år eller ännu äldre känns ändå som ”mina” barn, mina små studenter som jag vill ta hand om. Som jag vill att de ska må bra och lyckas med sina studier så de kan komma ut i världen och göra små och stora dåd. Göra mig stolt över dem och över att de gått igenom mina kurser och mitt program.  Studenter, ni får gärna kontakta mig om ni vill prata med mig. Jag finns på FB-chat, i A-huset (ibland) och på 070-2392995.

Nu sitter jag här hemma och det första jag gjorde när jag kom till ett tomt hus var att trycka på knappen ”alla” på telefonen. Dvs, tända ALLA lampor i hela huset (Internetkopplade prylar ni vet).

Hjärtat bankar och magen ropar… jag är inte hungrig men det är ett hål där som man kanske eller kanske inte ska fylla…..

Ska inte sitta hemma ikväll utan strax ska jag ta mig en lång promenad ner till stan och lite VIP-kväll med IceMusic. Ska bli skönt att få komma ut och röra på mig.

Ni kommer säkert att få höra mer om detta… På fredag 1530 är det en minnesstund i Porsökyrkan om ni vill vara med och kanske känna en gemenskap. Jag är inte religiös och gillar egentligen inte att så mycket krisarbete kopplas till just kyrkan men jag tänkte gå dit i alla fall.

Ta hand om era vänner och nära. Ta hand om de som inte är så nära. Nästa gång kanske det är din tur att behöva lite extra stöd.

”Mannen” (jag vill inte skriva ditt namn för det har inte kommit ut i media ännu) men jag tillägnar ”Raggeajoik” med rOlfFa åt dig från skivan ”Nu är det party igen!”. En glad och annorlunda sång som jag jag hoppas du hade gillat. Önskar att du vore här så jag kunde fråga dig!

Kram på er allesammans och kom ihåg att livet ibland är skört och kanske inte alls är så långt som vi alltid önskar att det vore. 

20 jan

Vad är meningen med skolan?

Den senaste tiden har jag funderat väldigt mycket på frågan: ”Vad är syftet med skolan?” Har ni funderat på det? Vad lär sig barnen i skolan och varför? Varför anses vissa ämnen vara viktigare än andra? För mig handlar det väldigt mycket om kreativitet och om att stärka den men är det det skolan gör? Eller är det tyvärr så att dagens skola snarare dödar kreativiteten? Ser det olika ut på olika ställen i världen? Jag tror inte det utan den ”moderna” skolan skapades för drygt 100 år sedan pga industrialiseringen och har inte förändrats mycket sedan dess.

Funderar ni på detta? 

19 jan

Tack!

Vissa email gör det lättare när det känns tungt att gå till jobbet. Detta från en utbytesstudent som nyligen lämnat Luleå. Tack!!!

”It was really a pleasure to know you and have you as a professor…
I really liked your class and topics, you are the professor that I wish my university had more like!

You are a really inspiriting person; a great person that I met while staying there at Luleå.”

10 jan

Lära sig nya saker!

Varför är det så skoj att lära sig nya saker? Just nu pluggar jag Machine Learning för fullt via Udacity. Mycket bra kurs (i alla fall till och med lektion 5 :)).

Kom ihåg: En dag som du inte lär dig något nytt är en förlorad dag!