De senaste dagarna har jag sovit otroligt dåligt. Några hävdar att det är ljuset, andra hävdar att det är åldern men jag hävdar att det är något helt annat.
Jag försöker få ordning på tillvaron och sparka ut mig från olika uppdrag men de tar aldrig slut. Nya möten. Nya leverabler. Just nu känner jag bara för att klättra upp i en grantopp och sitta där i en vecka.
Efter mitt öppna brev i förra veckan så har jag fått ett helt otroligt gehör. Gamla vänner som hört av sig, uttömmande personliga brev, ömma blickar i korridorerna på jobbet, folk som täckt upp möten, etc. Tack allesammans! Det värmer.
Tyvärr hjälper det inte, jag vaknar ändå varje dag vid 5 och kan inte somna om vilket leder till att jag är en zombie.
Både igår och idag har jag övat mig i att bara vara. Tog det t.ex. extra lugnt på biblioteket och fick en kul återkoppling, en bibliotekarie hade nappat på mitt bakande och börjat baka surdersbröd (Peters mörka). En annan bibliotekarie pratade om vilka barnböcker som är extra bra. På kvällen begav jag mig ut för att träffa likasinnade i cykelfrämjandet. Imorgon kväll tänkte jag gå på Läs & Res kvällsträff istället för att ha ett kvällsmöte. Det funkar inte att bara jobba en ekorrhjulsmodellen.
Idag tog jag det extra lugnt på Uni:k med frun och efter hon gick så satt jag kvar och njöt av den lugna musiken, det goda kaffet och lugnet. Skönt!
När jag bodde i Stockholm under förra året var jag i det närmaste kroniskt trött, mestadels för att dygnets timmar verkligen inte räcker till när man kastar bort så mycket tid varje dag på transporter. I alla fall, jag satte i system med att varva ner varje kväll med en stund på spikmattan. Man lägger sig ner precis innan läggdax med en tidning/god bok/dylikt och låter piggarna arbeta sig in i ryggen. Detta gjorde sedan att jag somnade snabbt och sov bra. Så det är mitt stora tips för bättre sömn. Utöver sex förstås:)