29 jan

Oliver 5 år!

Grattis Oliver som blev 5 år idag!!

Oliver 5 år - 1.JPG

Tovah har målat en tavla åt honom.

Förresten, han var så gullig igår. Jag och Tovah busade med honom och sade att han inte skulle få några paket och då sade han direkt att det räckte att han fick en kram av Tovah 🙂

Oliver 5 år - 2.JPG

SÅÅÅ många kalsonger!

Oliver 5 år - 3.JPG

Richard Scarry är Olivers favorit!

Oliver 5 år - 4.JPG

Varma OP-bröd 🙂

Oliver 5 år - 5.JPG

Fler paket åt folket, eller i alla fall åt Oliver!

Oliver 5 år - 6.JPG

Kan man få för mycket LEGO?

Oliver 5 år - 7.JPG

Oliver 5 år - 8.JPG

En lysmask!

Oliver 5 år - 9.JPG

Vroooooom!

25 jan

Något nytt?

Idag känns det mesta bara jobbigt. Vaknade med feber och musch i hjärnan och efter någon timmes jobb på morgon med att förbereda två föreläsningar till imorgon så tog jag ett tre timmars bad. Oj, vad avslappnad jag var efter det. Som en degig filbunke. Riktig bliss var det. En lugn lunch med frun. Underbart….

Sedan pockade jobbet på igen. Var ju tvungen att förbereda klart de där två föreläsningarna; 15 minuter om ”Mobiltelefoner, appar och annat”, samt nästa träff i projektkursen för D3 där jag imorgon ska prata projektplanering. Nu kanske ni tänker att, vänta nu, är man sjuk så ska man ju inte jobba eller hur? Nja, så lätt är det inte tyvärr. Visst, lektionen kan jag ju ställa in men det betyder bara att jag måste trycka in samma innehåll nästa vecka istället och jag vill ju att kursen ska gå vidare. Visst suger det att vi inte har utrymme för att hantera detta bättre? Måste alla lärare på ett universitet göra allting och inte göra något alls ordentligt för det blir bara hattifnattit och ingen tid över alls?

Under kvällen tog jag det lugnt med barnen, vi läste lite bok, skrumlade, ”bakade” chokladbollar och tittade lite på TV. Lugnt och skönt men sedan fastnade jag vid datorn igen med att försöka beta av lite gamla saker som legat och grott i mitt huvud och här sitter jag nu.

Skulle väl egentligen behöva åka lite skidor men det känns inte bra med förkylning i kroppen. Samtidigt så är jag rastlös. Vad göra? Har ni något tips?

En annan sak, jag får flera appropåer att hålla föreläsningar och tal (flera i år redan och två senaste 5 dagarna (en fråga i fredags, och en till idag)) men är det ingen vill ha hjälp med något konkret istället? Mycket snack och lite verkstad!

Näää, man kanske skulle hitta på något annat istället. Någon som vill starta ett nytt företag? Någon som behöver hjälp med något nytt och spännande?

Photoon20110125at20.51.jpg
24 jan

Glad och mjuk

Idag på eftermiddagen kände jag mig helt knäckt så jag tog ledigt några timmar och tog mig helt sonika ett bad och tittade på TV (ja samtidigt ;)) så nu känner jag mig helt mjuk och fin i skälen. Tittade på Glee och den serien gör en gott. Som en meningslös mjuk massage av hjärnan! 🙂

Hade tänkt skida lite men tänkte, näää man måste få slappa också och inte göra saker till ”tvång”. Det är viktigt det med, eller hur?


Photo2011-01-2417.39.jpg
Ps. Mitt badkar är bara 90l (en platsbalja) så det ser ganska roligt ut när det badas hemma hos oss 🙂
23 jan

Söndagsfunderingar (eller vem drog ut proppen?)

Vad gör man när man har för många olika saker att göra på jobbet? Det blir ju varken hackat eller malet och det känns som om det bara bara blir byten utan att faktiskt får något bra långsiktigt gjort.

Sedan i augusti ska jag jobba 50% men det ligger snarare i snitt uppåt 75%. Nu under Q1 undervisar jag i två kurser (visserligen samma kurs i två instanser men med en läsperiods förskjutning) plus är med i två forskningsprojekt. Till detta kommer alla småuppdrag och möten där man ”borde” vara med PLUS förfrågningar om att vara med i diverse projekt där man känner sig skyldig för att man inte hinner ens ta riktig ställning till om man ska vara med eller inte. Tiden i sig är väl inget problem för det kan man försöka jämna ut med extra långt sommarlov.

Jag försöker få ner det på 50% men då kommer det långsiktiga kravet att leverera i olika projekt. Dvs, det handlar inte om timmar utan om mängden resultat och kommer skuldkänslorna om att man måste leverera samtidigt som det inkräktar på pappaledigheten.

Men finns det ingen annan som kan hjälpa till då? Nja, kanske. Jag har försökt förändra min organisation enligt bästa förmåga men alla håller inte med eller så händer det helt enkelt inget. T.ex. så har jag föreslagit att vi borde ha lärarmedhjälpare i alla kurser som vill ha det men samtidigt så känner kvalitetsarbetet att vi ska bara ha disputerade och helt professorer i klassrummen. I princip håller jag med om det men det betyder inte att det alltid måste vara den bästa lösningen. Det finns mycket som jag gör som lärare som absolut inte har något med lärande eller pedagogik att göra utan snarare hamnar under administration. Detta i sin tur skapar stress och leder till mindre entusiasm i klassrummet. Trist….

Då hamnar man i situationen där valet kommer mellan att jobba utanför normal arbetstid bara för att man känner pressen (som t.ex. just nu) eller helt enkelt försöka göra något helt annat bara för att få bort tankarna som att ständigt åka skidor (som jag gjort de senaste veckorna i princip varje dag) där det istället då blir ett ”tvång” bara för att tvinga en bort från jobbet.

Förväntningar är ett viktigt område och det är viktigt att kommunicera dessa. Jag fick i fredags (på min normala pappaledighetsdag) höra att ”jag som är så senior borde leda mer”. Är det så? Måste man leda bara för att man är senior? Är det inte viktigare att vara kreativ?

Min önskan är att kunna helhjärtat fokusera på en sak och inte behöva planera för byten hela tiden. Första veckan i år jobbade jag massor med precis det jag kände för att göra just då eftersom det fanns inga projektmöten, lektioner och avbrott hela tiden utan jag kunde fokusera på det jag ville och då kände jag mig så mycket mer inspirerad, kreativ och produktiv.

Photo on 2011-01-23 at 20.04.jpg

Ps. Sitter här och tvekar om jag ska publicera detta eller inte. Ska jag? Ska jag inte? Läser ni detta så vet ni svaret!

Pps. Och vad har detta att göra med ”proppen”? Absolut ingen aning.